jag vet att jag har lovat mig själv, för många gånger blivit besviken och aldrig känt den där bekräftelsen. som om man ständigt söker efter målet men kanske inte riktigt kan nå tillbaka. tiden går och allt som man vill göra blir som bortglömt. några ord får mig att känna att den kan lyckas men tyvärr så blir det ännu värre för då måste jag kämpa mer. jag har en förebild men den är nästan för stark för att bevisa. jag är snart där och det vet du! men jag har det "lilla" som du alltid har sagt åt mig. snart finns det inte kvar. jag ska bli den jag var.

life is hard sometimes