man känner hur det slår emot en. man vill egentligen inte röra sig ur fläcken men man försöker motvilligt. ser hur det isar i luften. det börjar med att benen tar stryk. det fortsätter sedan ner till fötterna och man tappar känseln på dom sakta men säkert. man försöker förtränga att man kanske borde tagit på sig de där extra paret. men tankar finns inte. det fortsätter till händerna då man tappat bort det dyrbaraste man kunde haft i denna stund. och till råga på allt får man skavsår vid munnen för att man försökt att få någon slags värme av jackan men bara skaver sig på dragkedjan. livet är inte så lätt alla gånger.

en detaljerad beskrivning av att vänta på bussen i vintertid. tänker inte tjata men sommaren är fan så mkt bättre.