hur svårt det är att uppfatta saker. hur vet man egentligen när det känns för någon annan? att tro en sak och att sen själv få känna på det är inte riktigt detsamma. när man väl försöker få personen att inse fakta & försöka se problemen som växer fram så framstår man som en som inte kan glädjas åt andra. men är det verkligen så? är vi för rädda för att försöka släppa taget åt någon annan eller vill vi bara ha bekräftelse?

frågan som förblir obesvarad.
/j,