jag kan vara kluven. tillbakadragen och allmänt svår. men min personlighet är mycket mer än så. det yttre kommer aldrig kunna säga något om en person. det finns alltid ett yttre som tränger bort det inre. det visar en bild av någon du är, eller kanske inte ens vill vara. jag kan fundera på allt det där och försöker alltid förstå människor. hur de tänker på andra och hur de ser andra. jag kommer ibland på mig själv och stannar upp för att jag vill försöka förstå. men ibland går inte det heller. och det kanske lättast är att försöka ta det som det är. inte tänka så mycket utan bara ta personen för stunden. för alla är vi någongång den vi inte vill vara. men hur gör man då egentligen? hur klarar man av att inte falla in i den situationen? hur blir man den som kan stå emot allt det yttre. varför vågar man inte. det är ju inte precis så att man är rädd för ens eget yttre.

det som tränger sig på.