det finns bara vi. dom enda som någongång skall kunna göra det. ett steg till att förändra och kanske förbättra. men vi lever i en enda stor gåta. finns inget slut på det och vi fortsätter som om vi alltid hade fel. vi tror ändå på hoppet och att allt en dag har löst sig. är det värt all tid, allt som vi ens tänkt tanken på att lägga ner? när ska man bekräftas, få veta hur man når vägen dit.

jag fick det bekräftat igår och det känns så sjukt bra men så fruktansvärt svårt.