gråa dagar såsom soliga. humöret finns inte med. finns inget som kan beskriva en sådan känsla. ord förklarar bara vad man tror att det ska vara. svårt att ta på orden och tro att det finns något sånära som det. men det heter stress, det kallas i alla fall så och det borde vara det närmaste jag kan komma. visste inte varför eller hur det kunde visa och yttra sig så. men underliggande och även på ytan fanns den. man försöker och vill inte tänka på det och blir såklart mer stressad då man förtränger bort allt som måste upp. upp till ytan och förklaras och kanske bevisas. men jag klarade det och med tiden så lärde jag mig saker. lärde mig att hantera olika situationer. det blev bättre med tiden och med detta i öronen kunde jag för en minut slappna av och
tänka bort allt som jag inte orkade med för en stund.

lars winnerbäck - timglas.
min känsla när hans sista låt var denna på peace and love var obeskrivlig.
du fick mig till gåshud & rinnande blod från ett sprucket munsår.

/josefineb.