jag vet inte om jag bara är sån eller om det är något jag skäms över. för mycket tankar i huvudet gör att man knappt vet vad som är normalt och inte. vill vara den där personen som jag föreställt mig. vill visa alla att jag kan. men sen blir det bara fel och förstör för mig själv. hur svårt ska det egentligen vara att leva ut det?

något som bara är för stunden men som visar sig i tiden.